Ekoturism i Afrika

Vad är ekoturism?

Det finns många formella definitioner som används för att försöka beskriva ekoturism. Enligt Qubec Declaration on Ecotourism, ramverket för the United Nations’International Year of Ecotourism (Förenta Nationernas Internationella År av Ekoturism) delar aktiviteterna som anses som ekoturism följande attribut:

Förenta Nationerna erkänner att ekoturism är både ett marknadssegment och ett antal principer.

The International Ecotourism Society (TIES) definierar ytterligare ekoturism som ”ansvarigt resande till naturliga områden, som bevarar omgivningen och förbättrar välståndet för lokalbefolkningen”. Denna definition identifierar primärt skillnaden mellan naturturism och ekoturism – ekoturism kräver deltagande av lokalbefolkning, vilket ger dem möjlighet att dra fördel av vinsterna. Dessutom och genom att utvidga de idéer som framförts av the Quebec Declaration, anser TIES ekoturism vilken aktivitet som helst som minimerar turistpåverkan på miljön, ger en positiv upplevelse för både besökare och värdar, ger finansiella fördelar till bevarande och förbättring för lokalbefolkningen och höjer medvetandet om värdlandets politiska, miljömässiga och sociala klimat.

Många människor tycker att ekoturism är naturturism, med ”eko-” roten som då kommer från ord eller principer som ekosystem eller ekologi. Ekoturismens rötter ligger verkligen inom naturturism, men dess mening har expanderats till att inkludera mycket mer. Ekoturism är inte heller endast ”ansvarig turism”. Ansvarig turism kan betyda vad som helst från att bo vid resorter med energieffektiva apparater till att samla upp sitt skräp efter en semestertur och ”ansvarig turism” kan gälla för i stort sett vilken aspekt som helst på turistindustrin. Kanske är den bästa definitionen på vad ekoturism i sanning är, en enkel, kort akronym som används av den östafrikanska turledaren Eco Resorts. Eco- står för ”Environmentally och Community Oriented” (miljö och samhällsorienterat).

Turism i sig själv är den största affärssektorn i världsekonomin, ansvarig för över 230 millijoner jobb och för 10 % av bruttonationalprodukten (GNP) världen över. För 83 % av utvecklingsländerna är turism den principiella främmande växlingsförtjänsten och det är det som ger mest förtjänst i 1/3 av världens fattigaste nationer.

Med växande medvetande om den gröna vågen, kan ekoturism och ansvarigt resande visa sig vara en väldigt stor inkomstkälla, speciellt för utvecklingsländer. Ekoturism blir mer och mer populärt och trendigt, men denna nyfunna popularitet är en orsak till oro för många människor, från de samhällen som är ämnade att dra fördel av ekoturism till utövare och till och med större internationella organisationer som Förenta Nationerna.

Varför Ekoturism?

Ekoturism finns överallt på sista tiden, men har du någonsin stannat av för att tänka på varför det är viktigt? Helt enkelt är ekoturism betydelsefullt av två orsaker. Det skapar effektiva ekonomiska stimulansåtgärder för bevarande av både biologisk och kulturell mångfald och arv, medan det på samma gång ger samhällen makt att bekämpa fattigdom med ekonomisk utveckling och att kunna arbeta för lokal, regional och nationell hållbar utveckling.

Myter om Ekoturism

Ett av de vanliga missförstånden om ekoturism är delad av människor på båda sidor av spektra – människor som antar att ekoturism betyder ”att leva hårt liv” och resa omkring med endast en ryggsäck och de kan inte tänka sig att semestra utan alla bekvämligheter. Sedan finns det budgetresenärerna, som har fått intrycket att ordet ”ekoturism” betyder höga priser och tillkomst av dyra extrautgifter. Som tur är har inget av lägren rätt – eller fel! Ekoturism betyder inte att man behöver offra kvalitet eller lyx. Många boenden som man träffar på har mycket hög kvalitetsstandard – ekoturism lodger i utvecklingsländer kan vara lika trevliga eller trevligare än de trevligaste ”reguljära” hotellen i området – och på dessa platser förblir man medvetna om dina önskemål, medan man fortfarande får natur och kultur inom området, vilket är hela meningen med resan.

Det betyder inte att alla ekoturismupplevelser måste vara dyra (eller ens lyxiga, om du föredrar en mer rustik upplevelse). Boende och andra tjänster finns för ett brett urval av budgetar, särskilt om du är i ett utvecklingsland. Faktum är att några av de billigaste valen kan till slut påverka dig bäst, vad gäller naturligt och kulturellt arv inom området.

Ekoturism är inte bara för backpackers, de som söker spänning, de rika eller för de unga. Familjer, de rörelsehindrade, och människor i alla åldrar kan finna ekoturismsemestrar och upplevelser som passar deras egna intressen, budget och tid.

Ekoturism i Afrika

Vad betyder ekoturism för Afrika? Trots att Afrikas utveckling går sakta, är kontinenten global ledare i ekoturism. 2002 års Quebec Conference sammanträdde som del av Förenta Nationernas ”Internationella År av Ekoturism”(IYE). Målen för denna konferens var att öka medvetandet om ekoturism inom det allmänna och främja de bästa utövarna i varje aspekt, från planering, reglering, utveckling och skötsel av ekoturism, allt med hjälp av verkliga livserfarenheter runt hela världen.

Tidigare i år samlades Afrikas ekoturismindustri i Nairobi, Kenya, från ministrar till vanliga samhällsmedlemmar, för att diskutera en riktning för ekoturism på kontinenten. Mer än 100 afrikanska byar var representerade – många fler människor var närvarande vid den afrikanska konferensen i Nairobi, än vid någon annan IYE regional konferens som hölls under samma tid. Afrika har blivit ett ”väckande bloss” för ekoturism, vilket naturligtvis har sina nackdelar. Här på kontinenten lär man sig av sina misstag och innovativa ”eko-vågstycken” kan man nu finna över hela kontinenten, ett bevis man fått för det pågående framåtskridandet. Trots att turism vanligen anses vara en oaktsam industri utan hänsyn till känsliga kulturer och naturliga omgivningar, är ekoturism ett försök fullt av hopp för Afrika.

På 1980-talet brottades många av Afrikas stater med flertalet sociala och miljömässiga frågor, såsom utrotningen av sådan sällsynt megafauna som den svarta noshörningen. Det bräckliga i Afrikas naturliga ekosystem började bli uppenbart och många nationer förflyttade människor från sin mark för att bygga nationalparker och vilddjursreservat. För många människor, som för Maasaistammarna i Tanzania och Kenya, var denna förflyttning i direkt konflikt med deras traditionella livsstilar, vilket resulterade i flera konflikter om marken. Kortsiktigt möttes myopiska försök att med naturvård som metod förbättra turismen, med illegalt tjuvskytte och jakt på de vilda djuren inom parkerna, när folket som en gång hade bott på marken inte längre kunde låta sina egna djur beta på samma slätter som de vilda djuren.

För att uppehålla naturvårdsrörelsen genom hela Afrika, måste någonting göras. De som tänkte mer långsiktigt förstod att den lokala och infödda befolkningen inte fick sina intressen bevakade inom naturvården och andra turistansträngningar och att om de skulle delta i denna process på något sätt och dra fördel av inkomsterna som den genererade, så skulle de värdera viltlivet i parkerna och reservaten och vilja hålla det vid liv. Det var genom denna tankeprocess som det afrikanska folket togs in i turismindustrin.

Vad som en gång var en manöver för att hjälpa naturvården har nu blivit en integrerad del av den afrikanska upplevelsen; så mycket av glädjen vi får från vårt besök har att göra med de starka intrycken av Afrikas folk och dess varierande kulturer som vi tar med oss hem och vår turism är inte längre helt igenom till vår egen fördel. 30 % av internationella turister väljer utvecklingsländer till deras destinationsorter och långa flygningar är en av de snabbast växande sektorerna i turismindustrin. Det finns så mycket potential för människor att uppleva något bra under sina resor, särskilt på ekoturistsemestrar. År 2000 spenderade brittiska turister tre miljarder pund (eller fem miljarder USD) på resor i utvecklingsländer, vilket är nästan jämförbart med summan som den brittiska regeringen gav i hjälpverksamhet samma år.

Är ekoturism vägen framåt för Afrikas ekonomiska utveckling? På papperet tycks det som om svaret på det är ett rungande ja, det finns en viss debatt över lokala kontra mot inblandning från västländerna i nya och existerande ekoturistiska projekt. För att möta de etablerade definitionerna på ekoturism, måste det lokala samhället vara involverat i beslutsfattande processer som involverar projektet, lika väl som kunna finansiellt dra fördel av det. Tyvärr är det ännu för tidigt för afrikansk ekoturistindustri att vara helt självstyrande – man måste förlita sig på partners från västländerna för finansiell uppbackning och för möjlighet att brygga över gapet mellan ett projekt och dess avsedda marknad i västländerna. Detta kan vara ett partnerskap som kan vara jobbigt och höga målsättningar och beslutsamhet behövs på båda sidor om ett projekt skall lyckas.

Dessutom finns också frågan om vilka kulturaspekter som skall vara öppna för turism. Tillförlitlighet är nyckeln till lyckad ekoturism, men samhällen kan också vara sårbara för influenser utifrån, som är i konflikt med deras innersta övertygelser. Denna fråga är till viss del självreglerande och många kulturer, särskilt infödda grupper, kommer att skydda deras heligaste företeelser och traditioner från allmänheten, såsom ett sätt att bevara deras seder.

Proportion är en annan viktig fråga. Ekoturism kan möjligen misslyckas beroende på sin egen succé – projekt måste förbli små och övervakade, så att lokala traditioner inte blir för urlakade och naturliga omgivningar inte skadas. Ekoturism kan endast existera i en delikat balans och det är helt möjligt att nya projekt, till och med de med goda intentioner, kan få negativa konsekvenser på samhällen och omgivningar. Ekoturism kan attrahera människor till känsliga områden. Hadzabe-folket i Tanzania är bara ett sådant exempel. Medan exponering för turister genererade inkomster för Hadzabe-folket, så har det för dem blivit för mycket att stå emot när det gäller deras traditionella sätt att leva och Hadzabe-folket är nu ställda inför problem som alkoholism och tiggeri, vilka inte existerade före överetablering av turister. De är offren för ett av Afrikas största problem, som grasserar genom många aspekter av det dagliga livet på många platser. Medan turism genererar inkomster, finns det ingen garanti för att dessa pengar når samhället. Dessutom saknar många av de mindre samhällena som man hittar i landet, den motståndskraft som de mer prominenta grupperna har; Hadzabe-folket är inte färdiga att anpassa sig till den breda massan av samhället i Tanzania, som många medlemmar av Maasai-stammen kan.

Frågorna med Hadzabe-folket visar bara på en av de många frågor om varför det är så viktigt för lokala samhällen att hela vägen vara del i ekoturistprocessen. De kan inte enbart kontrollera sitt deltagande, när saker och ting går bra, men om samhällsledare börjar märka negativa avtryck på deras sätt att leva, är det av yttersta vikt att det finns öppna linjer för kommunikation, så att samhället kan tala om sin oro. Turskötare och liknande måste också ta ansvar genom att respektera önskningarna från samhällen som är känsliga och redan har varit utsatta, eller är på god väg att bli överexponerade.

Till och med Förenta Nationerna erkänner de potentiellt förödande konsekvenser som dåligt skött strävan för ekoturism har fått. Dessutom beroende på dess lilla skala, kan ekoturism inte vara den enda mekanismen till att eliminera fattigdom, men den kan till stor del förbättra livskvaliteten, medan den samtidigt stöder bevarandet av naturliga miljöer, om aktiviteterna sköts på ett bra sätt och vinsterna når de rätta människorna. Turisterna stöder också ekoturismsträvanden – några mätningar visar att så många som 85 % av turisterna skulle föredra att miljön inte tar någon skada av turismen, medan 71 % tycker att lokala samhällen borde dra fördel av turism.

Ekoturism eller endast ”gröntvätt?”

”Gröntvätt” är inte en term som används endast i ekoturistindustrin, men i takt med att ekoturism blir mer och mer populärt kommer gröntvätt att fortsätta att vara ett problem. Gröntvätt inträffar när ett företag friserar sina produkter och tjänster, lanserar dem som miljövänliga, när de kanske inte är det, eller överdriver redan existerande miljövänliga användningsområden, som att använda energieffektiva glödlampor på ett hotell, men att lansera varje apparat som energieffektiv. Många ekoturistidkare har kommit undan med att gröntvätta sin image, därför att det inte finns något graderingssystem, men många inom industrin hoppas på att detta kommer att ändra sig. The Ecotourism Society of Kenya (ESOK) är bara en organisation som arbetar med att utveckla en uppsättning kriterier för att åtminstone lokalt rangordna ekoturistmöjligheter och -idkare. Sydafrikas regering var också först med att lansera riktlinjer för turism under ansvar och har varit en ledare när det gäller detta.

Graderingar kommer nästan att bli en nödvändighet för att uppehålla den nuvarande succén i Afrika. Tills ett pålitligt graderingssystem finns, är det resandens ansvar att hålla koll på ”gröntvätt”. Starta åt rätt håll genom att använda en webbsida som använder sitt eget graderingssystem.  GreenStop (www.greenstop.net) graderar boenden och turer genom att använda sitt eget system enligt ekovänlighet. Responsibletravel.com är en sida för endast medlemmar, där turidkare och lodging måste uppfylla sidans strikta riktlinjer för medlemskap. TIES, som nämndes tidigare erbjuder också en bra start när det gäller forskning om din resa till Afrika. Framför allt gör din forskning och undervärdera inte betydelsen av att själv fråga frågor, för att försäkra dig om att boendena och aktiviteterna blir precis vad du vill ha.