Lär er om lokalbefolkningen medan ni är på safari
|
Terrängbilen plockar upp dig vid dörren där du bor precis innan gryningen och du stiger sömnigt upp i den. Guiden, ler och hälsar muntert och pratar i ett nonstop. Vem är denne/denna guide?Efter att du anländer vid lägret, när du är vid lodgen, eller i den närliggande staden för att köpa kuriosa, titta då närmare på människorna. Här bor din guide, din chaufför och de andra människorna som hjälper dig att göra din semester trivsam. De är de lokala innevånarna – som talar språket som brukas i området (t.ex. chiNyanja nära Luangwa park i Zambia, Xichangana vid Kruger i Sydafrika, Maasai vid Serengeti). Inte många av dem är högt utbildade; de som har gått i gymnasium och college (högskola) har troligtvis flyttat till staden för att arbeta där. Här i byarna och de små samhällena nära lägret bor de vanliga farmarna, som har blivit tvungna att anpassa sig till att bo nära en park, där de flesta människor (inkluderande deras egna regeringar) bryr sig mer om djuren än om dem. Detta beror på att turismen är storindustri i Afrika och du är både del i problemet och lösningen.
Den historiska relationen mellan människa och djur i Afrika är rovgirigt: traditionellt jagade människor och de åt många av djuren, som turisterna nu kommer för att se. På liknande sätt har djuren tenderat att ta människor som byte (och grödorna) nära deras boende. Sådant uppförande är dåliga affärer för vilddjursparker och lodger, så en ny relation mellan människa och djur har tvingats fram för att genomföra vilddjursturism. Detta utformas som ”samhällsbaserad vilddjursskötsel” där människor som lever nära vilddjursparker drar fördel av de robust påtvingade reglerna, som skyddar djur, lika väl som de staket som skärmar av bybor från skogarna där de alltid har sökt efter bränsle, svampar, mediciner, rötter lika väl som djur. För att försäkra sig om att bybor nära vilddjursparken inte ägnar sig åt ”tjuvskytte” av djur (för att äta eller sälja) och istället dra fördel av vilddjursindustrin inpå deras knutar, var det nödvändigt att ge dem ett direkt intresse i succén med vilddjursturism. Vanligtvis betyder detta att man anställer dem, vilket ofta kräver att man tränar dem – att arbeta i en affär, eller som uppasserska, eller chaufför. De kanske måste lära sig ett nytt språk, vanligtvis engelska. De som är mer utbildade kan tränas i vilddjursskötsel och hitta ett jobb inom nationell vilddjurstjänst. En del blir observatörer för jägare (i speciellt givna områden) och guider för turister. Dessa är de med tur, som direkt drar fördel av parken och dess besökare och helt säkert vill se båda blomstra. Andra får fördelar som är mindre direkt: de som bor i närheten kan få kött från jaktlag, eller finna arbete i andrahandsföretag (tillverka och sälja kuriosa och hantverk, odla mat till lodgerna, tvätta kläder åt besökare, etc.). Så när man är på safari titta inte endast på djuren, men lägg märke till människorna som betjänar dig, som erbjuder sitt kunnande om viltliv. De är de riktiga ägarna till Afrikas vilddjursparker och det är dem du ska tacka för att de delar med sig av sin unika och underbara naturliga miljö. |
